– De här indonesiska chilefrukterna kostar 100 000 rupier per kilo, säger krydd- och grönsakshandlaren Dermadi och prasslar med påsen som dyrbarheterna ligger i. Priset motsvarar ungefär 70 kronor kilot.

Chilepeppar är en av det indonesiska kökets basvaror och priset är en pålitlig mätare på stämningen i nationen. Bortåt 40 procent av indonesierna lever under gränsen för FN:s definition av fattigdom och har inte råd med så mycket mer än mat.

Problemet är att en likadan chilepåse kostade mindre än hälften för ett halvår sen. Priset har stigit med 120 procent. De stigande matpriserna har nu drivit upp inflationen en bra bit över Indonesiens mål på fem procents inflation. Därför väljer nu riksbanken att höja räntan för att kyla ner ekonomin, trots att det riskerar att bromsa landets ekonomiska återhämtning. Problemet är att räntehöjningar biter dåligt mot just matpriserna, som nu stiger på grund av en kombination av missväxt och spekulation i råvaror, bland annat mat.

Grönsakshandlaren Dermadi med dyrbara chilefrukter. Foto: Staffan Sonning / Sveriges Radio

För den som är fattig är officiella inflationssiffror ointressanta. Prisökningar på mat är den fattiga familjens inflation. Och prisökningarna på mat är en del av bakgrunden till de oroligheter som nu blossar upp runt om i världen. Det är därför Frankrikes president Sarkozy har satt matpriserna högt upp på sin dagordning när han nu har tillträtt som ordförande för världens ekonomiska jättar inom gruppen G20. En chilepeppar kan fälla en regering. Till och med den sämre chilen från Thailand, som också har fördubblats i pris.

Källa: Staffan Sonning, Jakarta Ekot SR P1 år 2011