Årets chilechef 2013

På Svenska Chilepepparföreningens årsmöte, den 3 februari 2013, blev Malin Eriksson årets chilechef. Årets tema var 'Vegetariskt' och Malin vann med sitt bidrag 'Tostada med ugnsrostad rotselleri, refried beans, getost och chipotle- & cranberrysalsa'. Receptet hittar du här (inloggning krävs). 

– Jag är alldeles överväldigad, trodde verkligen inte att jag skulle vinna. Det är första mattävlingen jag har varit med i och jag har nu fått blodad tand. Det var supertrevligt att vara med på årsmötet och glädjande att få träffa så många trevliga personer med stor kunskap och engagemang om chilepeppar, säger Malin.

Styrelsen vill passa på att tacka alla deltagare på årsmötet och alla tävlande i årets chilechef-tävling. Tack också till Rune Brand, Örtagårdens Plantskola, för ett hett föredrag och till Luthagens bryggeri för den överraskande provsmakningen av chileöl.

Sist men inte minst, ett hett tack till våra sponsorer Ridderheims Delikatesser, Santa Maria, Nelson Garden och Zetas, Finsmakarens Trädgård.

Ny(het) från Santa Maria

PRESSMEDDELANDE

– Chili är en krydda som kan användas av alla, i de flesta rätter och det breda utbudet ger enorma möjligheter till variation i maträtternas smak, styrka, struktur och färg, säger Charlotte Rosén, Brand Manager Spices på Santa Maria.

Santa Maria, ledande inom kryddor på den nordiska marknaden, har kunnat erbjuda chilikryddor sedan 1995. Allt från den heta jalapeñokryddan till mildare varianter som paprikapulver – alla med sin egen karaktär. Nu utökas sortimentet med två nya chilisorter. Den rökigt eldiga Chipotle Chili Pepper med inslag av tobak och kakao passar perfekt till grillat medan Paprika Smoked, i Spanien kallad ”Pimentón de la Vera”, är en mild chili med karaktäristisk röksmak som passar utmärkt i marinader och såser eller till fet fisk och kött. I samband med lanseringen uppdateras även designen på det befintliga chilisortimentet.

Läs mer: Ny(het) från Santa Maria

Perus utsökta smaker

Det peruanska köket räknas som ett av världens bästa, men få känner till det. Gourmetkungen Gastón Acurio vill ändra på det och göra peruansk mat till nästa globala succé. Gastón Acurio lutar sig tillbaka i soffan på en av hans senaste lyxrestauranger, som nu ska exporteras över världen.

– Innan Inkariket fanns här flera civilisationer som alla hade sin matkultur. Sedan kom spanjorerna med sin mat och de afrikanska slavarna med sina kryddor. Sedan hände det som gör vårt kök så unikt jämfört med grannländernas. Hundratusentals kineser och japaner flydde undan svält och krig och slog sig ned i Peru. De öppnade enkla serveringar och började laga vår mat med en asiatisk touch, säger han. Den andra förklaringen till att peruansk mat blivit så variationsrikt är landets geografi.

– På andra sidan bergen har vi Amazonas. Där finns alla exotiska frukter, grödor och sötvattenfiskar du kan tänka dig. Och i Anderna har vi hundratals olika sorters potatis och majs. Potatisen kommer ju härifrån. Och längs kusten går den kalla Humboldtströmmen, världens mest produktiva ekosystem. Massor av plankton som skaldjuren älskar. Det fiskerika vattnet har gett upphov till Perus nationalrätt ceviche.

Läs mer: Perus utsökta smaker

Ingen chili utan smärta

MEXICO CITY. Tortillan öppnar sig i min handflata och tar emot köttet och lökskivorna. Några droppar citronsaft och en liten skopa röd chilisås faller över den, innan jag slutligen kan föra tacon mot min mun, full av det mexikanska kökets aromer.
Någon sekund senare bränner det till mitt på tungan. Hettan sprider sig snabbt. Svetten tränger fram i min panna, ögonen tåras och blicken söker desperat efter vatten.
- Här, ta lite salt, det hjälper, säger min vän Xochitl och räcker fram karet.
Hon borde veta, tänker jag, och skakar snabbt ut salt i handen. Det hjälper, branden i gommen släcks tillfälligt. Men på papptallriken framför mig väntar nästa smakexplosion.
Upplevelsen jag just haft kallas för att ”enchilarse”. Någon exakt översättning från spanskan finns inte, men att ”chilifiera sig” kommer rätt nära. En utlänning kan lätt få för sig att det bara beskriver ett obehagligt tillstånd som helst bör undvikas. Men för många mexikaner är det tvärtom en känsla man söker efter, och som då kallas för att ”enchilarse rico”.
- Det är en balansgång. För mig handlar det om både njutning och smärta. Om man ska få maximal njutning gäller det att ligga nära gränsen för vad man klarar av, säger min vän Xochitl med ett snett leende, medan hon tillreder nästa taco.
På restaurangen vi sitter på, liksom alla andra matställen med självaktning i Mexiko, finns salsa roja (röd chilisås), salsa verde (grön chilisås) och helst också guacamole och lök med habanero utställt bredvid salt- och pepparkaren. Och även om alla mexikaner inte är lika förtjusta i chili som Xochitl, skulle många ändå hålla med henne om det hon säger en stund senare:
- Bränner det inte, så smakar det inget. Så enkelt är det.
I Mexiko har chilipeppar varit en central del av matkulturen i tusentals år. Olika typer av chili har odlats av ursprungsfolken sedan 5200 år före Kristus. När spanjorerna anlände till dalen där Mexico City ligger i dag var det därför inte oväntat stark och smakrik mat som väntade vid aztekernas bord.
Besökare lär sig snabbt att den minsta chili kan innehålla enorm hetta. Men det kan ändå vara svårt att hålla den där berömda balansen. För det finns fler än 150 sorters chili att välja på och de kommer i alla tänkbara färger och storlekar och med mycket varierande smakstyrka.

Källa: Erik de la Reguera. www.delareguera.se
Publicerat i DN den 8 oktober 2011.